Hejsan!

Kom ihåg att den ska finslipas och sånt, före den ges ut så att den är inte helt färdig än ju :)

Jag satt och stirrade på regnet som öste ner utomhus.

Tragiskt va?

Första dagen på sommarlovet och så börjar det regna…

Jag väcktes ut min tankar av att min mobil pep till. Texten

“du har ett nytt meddelande” lyste på skärmen.

Jag öppnade sms:et och läste. Det var från Johanna, min bästis.

Det stod att en kompis till henne skulle ha fest imorgon kväll. Jag nappade såklart direkt, och skickade ett “jag kommer” till henne.

Jag gick ut till mina föräldrar. De satt i köket och drack te och läste tidningen.

“ Hej Karolina” sa min pappa och tittade upp från tidningen.

“ Pappa! Kalla mig Carro istället!”

“Men gumman du heter faktiskt Karolina” sa mamma.

Såklart. Mamma försvarade alltid pappa och han försvarade alltid henne. Det var som om att de hade svetsat ihop sig för att förstöra mitt liv.

Jag suckade.

“Jaja!” Jag gjorde en gest med handen som för att vifta bort en insekt.

“ Men jag tänkte bara säga att jag ska på fest imorgon kväll, och jag skulle behöva skuts in till gallerian för att köpa nåt att ha på mig”.

“ Men vi ska på Leo´s födelsedag imorgon.” sa pappa och lade ner tidningen på bordet. Leo var min 7 åriga kusin.

“ Men, måste jag följa med!?” klagade jag.

“ Ja det måste du!”. Pappa såg på mig med sin stränga blick.

“ Men kom igen!” Jag glodde surt på dem och lade armarna på kors.

“ Men gumman det är ju hans födelsedag” Sa mamma och såg bedjande på mig.

“ Jag tänker inte missa årets coolaste fest bara för att Leo fyller år!” Nu började jag bli riktigt arg.

“ Karolina! Inte den tonen mot sin mor!” Typiskt pappa att vara så gammaldags.

“ Du ska inte på den där festen punkt slut!”

“ Men pappa!”

“ Inga men!”

“ Visst!” Fräste jag och sprang ut till hallen.

Jag drog på mig mina skor och sprang ut.

Det hade slutat regna nu, men det låg fortfarande stora vattenpölar överallt. Jag sprang tills jag var i nästa kvarter.

Jag började gå mot parken.

Mina skor blev smutsiga av vattnet och leran som låg på marken.

Parken låg inte särskilt långt bort från vårt hus, men ändå kändes det som om att jag hade gått flera timmar när jag var framme. Jag saktade ner och gick långsamt och släpande längs park gången.

Fåglarna hade börjat sjunga.

När jag gått en stund såg jag en gammal tant som satt på en bänk och matade fåglarna som glatt skuttade kring hennes fötter.

Jag gick och tittade ner i marken.

“ Ursäkta mig” Kvinnan hade en gammal och sliten röst.

Jag tittade upp på henne.

“ Jag?” Jag tog ett steg närmare.

“ Ja du!” hon hade upphört med att mata fåglarna och tittade nu på mig.

“ Heter inte du Louise? “ Hon lade huvudet på snedden och rynkade pappan en aning.

“ Nä, jag heter Carro “ Svarade jag och försökte låta artig.

“ Men du liknar ju en Louise?”

Jag visste inte vad jag skulle tro. Här satt en gammal tant som sa att jag hette Louise?

“ Men jag heter Carro”

“ Nej du är helt klart en Louise”

“ Ehhmm”. Jag började bli lite irriterad. Vem var denna kvinnan? “ Jag tror att jag vet mitt eget namn ……frun”

“ Är du säker ¨på att du inte heter Louise.” Nu tappade jag tålamodet.

“ Nej jag har kallats för Carro hela mitt liv! “ Utbrast jag.

Hon bara såg på mig. Hon studerade mig från topp till tå.

“ Men varför känner jag igen dig? “

Hon verkade prata mer till sig själv änn till mig.

“ räckta mig men jag måste gå “ sa jag och började gå igen.

Vad hade kvinnan menat? Jag hette ju Carro? Eller?

Idag ska jag, mamma, mormor och victoria titta på Mamma Mia musikalen :)

Det ska bli jätte kul!

Efter det så ska vi hem till våra kusiner och sova över där.

Det betyder att jag kanske inte kan blogga mer idag :(

Men jag ska strax lägga ut lite av min bok till er :)

Kram<3